Jag är inte rädd

Jag är inte rädd för att erkänna att jag har varit en nybörjare. Att jag har gjort misstag. Att jag matade min katter med Friskies (alla ni som tar det som en personlig förolämpning får gärna läsa foderartiklarna), jag trodde inte att sånt där med vaccinering eller försäkring behövdes. För visst är det så att det inte händer något? Åtminstone vill man inbilla sig det. Det är ju billigare då.

Men jag har idag fått erfara hur snabbt saker och ting kan vända. Så sent som i helgen så började mina två flickor bete sig konstigt. Från att ha varit bästisar, började dejaga varandra, och där en av dem blev så rädd att hon kissade på sig. Vad är det som pågår? undrade jag. Vanligtvis när katter reagerar på det här sättet kan det vara nya lukter, att av någon anledning kanske inte känner igen varandra, eller till och med sjukdomar.

Vad jag hade noterat var att en av katterna på toa hade börjat lyfta rumpan så att urinen kom utanför. Misstankarna började hopa sig. Och idag var vi inne hos veterinären. Försäkringen tog ca hälften av mina kostnader. Jag är glad att jag har gått från oseriös till ambitiös kattägare. Det som är obehagligt i sammanhanget är att det gick så fort. Som tur var kunde vi ta UVI i början och därmed snabbt göra något åt saken.

 

Så nej, jag är inte rädd att erkänna att jaghar varit okunnig och ignorant en gång, men däremot är jag mer rädd för att förlora en familjemedlem.

Försäkra, Idmärk, vaccinera och kastrera din katt!

//Maalin

Lima, som varit hos veterinären

 

Lilla röd, Lilla Creme och Paddan – nu bor vi tryggt och varmt

Det är med varma hjärtan vi på kattstatus kan medela att de tre vanvårdade kattungarna har alla tre nu hittat goda och trygga hem där de kommer får vara innekatter och få allt de behöver!

 

 

Jag vill vara 12 veckor innan jag flyttar!

Kattungar ska stanna hos kattmamman tills de är 12 veckor.

Från 2008 finns det en lag om att katter inte ska lämna sin mamma förrän vid 12 veckors ålder. Informationen finns i ”Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av katt. SJVFS 2008:5

3 kap – Särskilda bestämmelser för hållande av katt

§9 Så länge kattungarna behöver mjölk och omvårdnad från sin mamma får de inte skiljas från henne annat än tillfälligt och över huvudtaget inte innan de är tolv veckor gamla. Kattungarna får heller inte lämna uppfödaren förrän tidigast vid tolv veckors ålder om det inte finns särskilda skäl.”

Katterna JD och Lillasyster.

 

 

Varför ska katten bo hos mammakatt och syskon till 12 veckors ålder?

Kattmamman och kattsyskonen lär varandra många viktiga saker de sista veckorna tillsammans. Det är nu de börjar träna lek med varandra på riktigt och kattungarna lär sig att inte bita för hårt i varandra, vilket är en viktig gräns att lära sig och det är betydlelsefullt för den framtida kontakten med människor. Mammakatt brukar också markera om de busar för mycket – vilket också är viktigt för framtiden.

Ibland kan det verka som om mammakatt inte bryr sig så mycket om sina kattungar, men även den biten fyller en funktion. Kattungen tar, under mammakatts övervakande, längre och längre steg bort och blir självständig på ett tryggt sätt. Mammakatt brukar bryta in om lekarna blir för aktiva och våldsamma. Mammakatt lär dem också hur de ska sköta sin egen hygien.

En katt som vuxit upp med mammakatt och människor fram till 12 veckors ålder är trygga och redo för nya äventyr. Det är viktigt att ge de små en bra uppväxt så att de är bra rustade för sitt nya hem.

 

 

Cassie

 

Vilka problem kan katten få i framtiden?

Visst kan kattungar som lämnar hemmet när de är 8 veckor bli normala, men det kräver ofta att nya hemmet är väldigt kattvana eller att där finns en katt som kan ta över mammans och syskonens roll. Det finns människor som kan ta hand om problemkattungar och få dem trygga och att må bra. Men det krävs ofta en hel del, eller att man har tur.

Risken är stor att kattungen får beteendeproblem när den växer upp. Oftast visar sig inte problemen förrän kattungarna börjar bli könsmogna. Tonårskatten blir då aggressiv mot sina ägare eller mot gäster. Det brukar börja med att den biter och nafsar mot händer och fötter, men kan även leda till riktiga anfall. Tonårskatten försöker lista ut var i rang den står i familjen och testar då mot andra inom reviret och har den inte fått lära sig gränser, så kan anfallen bli väldigt jobbiga.

Vissa katter anfaller en helt obefogat när man klappar dem. Man kan ha klappat dem en lång stund och sedan helt plötsligt biter de till utan någon direkt förvarning. Andra katter blir osociala och drar sig undan. Andra beteendeproblem är att katten kan bli otrygg, skygg och känslig för förändringar runt omkring. Detta kan visa sig genom att katten gömmer sig om det kommer gäster eller om det är mycket rörelse runt omkring. Vissa katter kissar eller bajsar på fel ställe, eftersom de saknar en grundtrygghet i sig själva.

Vissa av katterna klöser inte på klöspelare utan på tapeter och möbler. Oftast är även det ett uttryck för otrygghet. En otrygg katt vill att reviret ska lukta som den gör och markerar då överallt, istället för på väl utvalda platser.

Andra katter snuttar på saker eller tuggar på olika kläder. Vissa katter blir dåliga på att sköta sin egen hygien.Tyvärr är det så att de som alltid tagit hem katter vid 8-9 veckors ålder inte har något att jämföra med och tycker att mångt och mycket av problemet är ”normalt”, att katter är så nyckfulla, skygga, snuttar och att det är deras natur att vara lynniga och säga ifrån, inte vara sällskapliga, riva på tapeter, bitas hårt osv osv osv.

 

Många katter blir dessutom ute/innekatter eller enbart utekatter och därmed märks kanske inte problemen så tydligt.

 

 

Attis med sina fosterbröder Sixten och Sören

 

Varför följer inte alla huskattuppfödare lagen?

Ja, den frågan är vi många som ställer oss. Det troliga är väl att vid 7-8 veckors ålder så börjar kattungarna att bli mer aktiva. De kräver sysselsättning och mer utrymme. De äter också vanlig kattmat och börjar kosta pengar för uppfödaren.

 

Det är ett stort ansvar att sätta små kattungar till världen och man är skyldig dem att ta hand om dem på bästa sätt och som uppfödare måste man följa lagen.

 

Många som har huskattkullar inser inte att de i lagens mening är uppfödare, och tror därför att reglerna inte gäller dem.

 

 

 

 

Argument och ”hot” från uppfödarens sida

Ofta får man höra:

- Men om jag inte hämtade kattungen när den var 8 veckor så fick jag inte köpa den.

- Uppfödaren skulle avliva alla kattungarna, så jag var tvungen att hämta den när den var 8 veckor.

- Kattungarna hade det så eländigt ute i stallet, jag bara måste rädda den lilla söta kattungen.

- Uppfödaren skulle flytta och ville att alla kattungarna flyttar innan.

- osv osv osv

 

Vi på kattstatus hoppas att ingen tar en 8 veckors kattunge för att en uppfödare hotar med att den säljs till någon annan. Det är en viktig markering att låta dem sälja den till någon annan, det visar att man inte accepterar oseriösa villkor eller utpressning. Om kattungeköpare ställer krav, så måste uppfödarna ta sitt ansvar och följa lagen.

 

Varför vill köparen ha kattungen tidigare?

Det mest troliga är att man lever kvar i någon gammal föreställning om att kattungar ska lämna sin mamma vid 8 veckors ålder för att präglas på nya ägaren. En del kanske vill ha en liten kattunge, inte en som är större, utan att tänka på hur kort kattungetiden är.

Vi försöker få ut informationen att det är mycket bättre för en kattunge att vara kvar i sin mammas omvårdnad några veckor till, för att den ska få möjlighet att lära sig allt runt omkring, och vara trygg och nyfiken när den lämnar uppfödaren vid 12 veckors ålder.

 

Övrigt

Om man jämför med andra kattdjur så stannar djurungarna kvar hos mammakatt väldigt länge, oftast ända tills de är könsmogna.

 

Tiger: Tigerungar lever med sin mamma tills de är ca 3 år, då de blir könsmogna.

Europeisk vildkatt: Efter 6-8 månader blir ungarna självständiga och letar efter egna revir.

Jaguar: Efter första eller andra året lämnar ungarna föräldrarna.

Puma: Ungdjuret lämnar modern efter ca 20 månader.

 

Avslutning

Så är det verkligen värt risken att hämta kattungen när den är 8 veckor?  När några få veckor kan göra så stor skillnad för kattungens framtid? Nej, det är bättre att följa lagen och se till att kattungen får bästa möjliga uppväxt och start på livet.

 

 

Viktoria Karlsson

 

Lilla Creme, Lilla Röd och Paddan – letar hem

Lilla Creme, Röd och Paddan (döpt efter färgerna) är 3 ljuvliga kattungar som hämtades från en ladgård, där de hade varken vatten, mat, skydd eller låda. Inte ens mamma katt. De var rädda magra, toviga när de kom till mig för någon vecka sedan.

Om några veckor kommer de vara kryare och mycket piggare och redo för egna hem. Vill du ge dem ett tryggt, långvarigt hem? Och framför allt, en andra chans?

Eftersom vi är små och tycker människor än så länge är lite läskigt, så vill vi flytta antingen alla tre, eller 2 tillsammans eller ensamma, men då måste en annan katt finnas i hemmet.

Vi kostar 2000kr styck, detta för att täcka upp endast veterinärkostander. 

I priset ingår nämligen:
*Dubbel vaccinering
*Kastrering
*Veterinärundersökning
*Avmaskning

Överskott kommer att doneras till behövade katthem.

Om katterna:

Lilla Röd: Jag är en hane som är långhårig, min färg är rödtigré med vitt och jag är den som är modigast. Jag kommer fort att bli tam och älskar att leka! 

Lilla Creme: Jag är en pojke jag med, solid creme och också jag långhårig. Jag är rätt så blyg men när tillfälliga matte klappar på mig eller kommer med mat, så spinner jag!

Paddan: Jag är den enda tjejen. Jag är blygast av mina syskon och behöver mycket kärlek. Jag inser att matte är den som kommer med maten, men det är fortfarande lite läskigt. Men bara jag får lära mig att ingen vill mig något ont, så kommer jag bli en katt med stor personlighet. 

Om du vill träffa oss, så maila kattstatus@gmail.com . Just nu bor vi i Göteborg! 

Om ni är intresserade av någon eller några av kattungarna, så är ni välkomna att komma och titta. Är man fortfarande intresserad efter det kommer kattungarna att tingas för 500kr. Därefter kommer jag kastrera dem och efter det så är ni välkomna att hämta eran blivande familjemedlem.

På bilden syns de båda hanarna. 

Kattungarna är nu 12 veckor och kommer vara ca 15-16 veckor när de är redo att åka.

 

Historien om Strindberg

Den 31/8 var jag allt annat än pigg när jag slog upp ögonen.
Jag hade varit på fest kvällen innan och kommit hem sent. Eller väldigt tidigt rättare sagt. Jag funderade både en och två gånger om jag verkligen skulle ta mig ut på min morgonpromenad eller om jag skulle försöka sova ett par timmar till. Men jag bestämde mig för att en promenad skulle göra mig gott. Så det var på med lurarna och sen ut i den tidiga förmiddagen. Hade en ljudbok som sällskap, just idag var det August Strindbergs Ensam.
Min morgonpromenad går över vad som en gång har varit en tipp, nu är det en rejäl kulle där hundägare låter hundarna springa fritt en stund.
När jag var på väg nerför såg jag att det låg något på stiggen framför mig. En katt låg och tryckte på stigen, när jag kom närmare så kröp han in i ett snår och låg där och spanade på mig.

Det första jag tänkte var att det var ett lustigt beteende att ligga på stigen fullt synligt. Jag ser ganska ofta katter som springer lösa men väldigt sällan att de lägger sig på öppna platser på det viset. Min första tanke var att ringa katthemmet och höra om de kunde komma ut.
Men så var det ju det där med att det var söndag och jag hade inget nummer till dem. Jag försökte närma mig den lille som jag tämligen snabbt döpte till Strindberg. Jag var ju tvungen att kalla den för något. Så fort jag kom nära så kröp han längre in bland buskar och nässlor.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, om jag skulle forcera in i buskaget och fånga honom eller om jag skulle gå hem efter transportbur och lite mat. När jag stod där och Strindberg låg i busken och jamade. Men det lät inte som det brukar utan det var mer som ett bräkande.
Jag insåg att även om jag hade en ganska kort bit hem så kunde jag inte chansa på att han skulle vara kvar när jag kom tillbaka.
Så när jag stod där och funderade över mina möjligheter så såg jag hur han kröp ut lite. Så jag tog ett steg ytterligare tillbaka och han kröp efter.  Till slut var han ute ur busken och kom fram till mig och började stryka sig mot mina skor. Jag böjde mig ner och klappade honom försiktigt. Det man kände var ben. Ryggrad och revben stack ut i den mjuka pälsen. När han väl kommit så längt så var det inga problem att plocka upp honom och skynda sig hemåt.
På vägen funderade jag på hur jag skulle göra när jag kom hem. Jag har ju en katt på sex år redan. Jag var lite orolig för hur han skulle reagera. Det löste sig ganska smidigt för han låg kvar i sängen och lyfte inte ens på huvudet när jag kom hem. Sen bar det av ut på balkongen där han fick vara medan jag letade i gömmorna efter något lämpligt att ge honom att äta. Hittade tonfisk som han fick en liten portion av och vatten till det. Han gick loss på tonfisken och det var ju ganska uppenbart att han inte fått mat på ett bra tag.

Sen satte jag mig ner och försökte hitta en veterinär att ringa. Men de jag hittade som fanns i närheten hade ju stängt söndagar så till slut så ringde jag Agrias telefonveterinär. Det hon hade att säga var att jag skulle köpa hem blötmat och sen ta honom till en veterinär på måndagen. Så det blev en tur till affären för inhandling av mat. När jag kom tillbaka så bestämde jag mig för att släppa ihop katterna för att se hur det funkade. Min katt Elvis som jag har haft i sex år har varit ensamkatt de senaste fyra så jag var lite orolig. Men det gick bra, Elvis var mest nyfiken och det kändes som om han förstod att det var någon som behövde hjälp och stöd. Klockan hade hunnit närma sig halv ett och jag insåg att jag själv inte hade ätit något, så Elvis och Strindberg fick bekanta sig en stund medan jag fixade en lunch till mig. Och när jag gav dem lite mat på ett tefat så såg man att de hade bestämt sig för att vara vänner.

På eftermiddagen när Strindberg hade fått lite tid på sig att bekanta sig med tillvaron i lägenheten så tog jag mod till mig och tappade upp vatten i badkaret. Strindberg var allt annat än ren. Så jag förberedde mig på att bli sönder klöst. Det kom lite protester men Det gick överförväntan och när handuken kom fram så var han ganska nöjd med tillvaron.

Första natten sov Strindberg hos mig i sängen. Han ville inte lämna mig överhuvudtaget de första dagarna. Satt helst på min axel när han inte åt eller sov. Det märktes att han var tämligen kraftlös även om energin gick upp för varje dag. På måndagen ringde jag en veterinär och fick veta att hon hade drop in på tisdagar. Så klockan ett på tisdagen satt jag i väntrummet. Han vägde 750g, var uttorkad och hade en fästing under hakan. I övrigt var han i ganska god kondition och inga löss eller loppor. Så en avmasknings tablett senare så kunde vi åka hem igen, med oss fick vi en spruta för att se till så att han fick i sig vatten. Så det var bara att sätta igång att tvångsvattna honom. Vilket givetvis inte var något som var populärt. Och mina popularitetspoäng sjönk ganska fort. Till slut fick jag jaga honom genom lägenheten för att få i honom lite vatten. Men han blev piggare och sprang efter Elvis så fort han var nere på golvet. Elvis tyckte han var lite jobbig och flydde upp på hyllor där Strindberg inte kom åt honom.

Så nu är det en och en halv vecka sedan han låg där ute i busken. Ryggrad och revben är inte alls så framträdande längre. Vattensprutan ligger på hyllan och Strindberg och Elvis busar runt. Gärna vid sex tiden på morgonen. Blötmaten får jag fortfarande ge i ganska små portioner för han har lite svårt att hejda sig. Vilket jag fick erfara härom natten när det kom upp igen. Men ingen mask så den verkar ha försvunnit i alla fall.
Har lagt ut annonser på diverse sidor om att jag har hittat honom, men ännu har jag inte hört något och nu går jag och hoppas att ingen saknar honom. Han har kommit in i mitt liv och verkligen tagit en plats i mitt hjärta. Och Elvis är ganska glad att han har fått en kompis.

Björn V.

Tack Björn för att du ville dela med dig historien om Strindberg! Vi är så glada att en stackars hittemise har fått ett fint hem!

 

Vanliga kattmyter – vilka tror du på?

Myt: Den bästa leksaken för en katt är ett garnnystan.

- Det är stor risk att en katt som leker med garnnystan också sväljer garn, och detta garn kan fastna i tarmsystemet och orsaka problem som i värsta fall kräver en akut operation. Risken är även påtaglig att katten snurrar in sig i garnet och stryper blodtillförseln till en eller flera kroppsdelar. Lek med garn och andra trådar bör därför endast ske under uppsikt!

Myt: Fisk är bra kattföda.

- Fisk i stora mängder är inte bra för katter. Det beror dels på att rovfiskar, såsom tonfisk, innehåller höga halter av tungmetaller som är farligt för en liten kattkropp, och dels att fisk i sig har ett mineralvärde som är för högt för katter och kan leda till att de får struvit (kristaller i urinen). Rå fisk är särskilt dåligt eftersom den hämmar upptaget av en b-vitamin (thiamin) vilket på sikt i värsta fall kan leda till hjärtsjukdom och förlamning. Dessutom har rå fisk sannolikt med sig parasiter såsom bandmask. Vidare innehåller fiskkött för lite E-vitamin i förhållande till mängden fleromättade fettsyror. Ger man mycket fisk kan detta medföra att katten drabbas av pansteatit som är en inflammation i fettvävnaden som gör att underhudsfettet klumpar ihop sig och förstörs. Fiskprotein är också en vanlig allergen för katter med födoämnesallergi.

Myt: Katter har nio liv.

- Katter klarar sig inte alltid, särskilt svårt har de att klara av alla de ”nya” faror som det moderna samhället utsätter dem för. Även vilda djur, elaka människor och kattens egen nyfikenhet kan vara farliga för katten. Se också ”Myt: En katt klarar sig alltid”

Myt: Katter går inte att uppfostra.

- Vid kattuppfostran är det mer effektivt med belöningar än bestraffningar. Ignorera katten när den gör fel och uppmuntra den när den gör rätt. Glöm inte heller att vara konsekvent.

Myt: Katter är oberäkneliga och kan rivas och bitas utan förvarning.

- Att katter rivs och bits beror ofta på att den inte är tillfreds med den situation den befinner sig i. Genom att behandla katten med respekt och lyssna på kattens egna signaler så märker du när katten är på väg att klösas eller bitas. Se också ”Myt: Katter är lömska”

Myt: Katter kan äta lite vad som helst.

- Katter är köttätare och mår bäst av en kost som till största del består av kött. De har svårt att ta upp näring från vegetabilier. Katter till exempel inte leva på hundmat eftersom katter och hundar har olika näringsbehov. Hundmat saknar exempelvis det för katter nödvändiga ämnet taurin, så en diet på hundfoder kan göra katten blind.

Myt: En katt klarar sig alltid.

- Många tror att katter klarar sig själva om man släpper ut dem, vilket förmodligen är en av anledningarna att så många katter överges varje år och blir hemlösa. Trots att en katt kanske har tjock päls och en bra jaktinstinkt är detta inte tillräckligt för att den ska klara en svensk vinter. De katter vi idag har som husdjur kommer från varmare breddgrader och är därför inte anpassade för att leva ute i ett svenskt klimat. Den enda vilda kattart vi har i Sverige är Lodjuret.

Myt: Katter mår dåligt av att bli kastrerade.

-I kattens fall kan det faktiskt vara en befrielse att slippa sexualdriften som medför mycket frustration, särskilt om den inte kan få utlopp för den. Löpande katthonor kan bli så frustrerade att de bokstavligt talat klättrar på väggarna, jamar dygnet runt och kissar överallt om de inte får bli betäckta. De kan även markera genom att bajsa utanför lådan. Honkatter drabbas ibland av livmoderinflammationer och juvertumörer, i synnerhet vid långvarig användning av p-piller. Vid kastrering minskar risken för juvertumörer, medan risken för livmoderinflammation- och cancer försvinner helt. Okastrerade hankatter som går utomhus måste hela tiden försvara sitt revir och ge sig ut på färder för att slåss om honor vilket leder till att de löper betydligt högre risk att skadas och dö i förtid än kastrerade hanar. Hankatter som inte är kastrerade tenderar även de att skvätta urin.

Myt: Skeppskatten är en egen ras.

- Skeppskatter är katter som har en missbildning vilket ger en extra tå. Se också ”Myt: Norsk Skogkatt har en extra tå

Myt: Honkatter löper bara i mars.

-Honkatter löper året runt. Hur ofta de löper varierar. En del löper så ofta som en gång per månad, andra 1-2 gånger om år.

Myt: Katter kan se i totalt mörker.

- Katters syn är betydligt skarpare än människans. Det betyder inte att de kan se i totalt mörker, utan att det endast krävs lite ljus för att en katt ska kunna orientera sig.

Myt: Katter fäster sig vid platser, inte vid människor.

- Det beror helt på människan, om vi bryr oss om våra katter så kommer de också att fästa sig vid oss.

Myt: Innekatter är djurplågeri.

- En katt som går ensam i en lägenhet hela dagarna har inget särskilt roligt liv. Det går dock går utmärkt att ha katter enbart inomhus om man som ägare kompenserar för den motion, det jakt, klös- och klätterbeteende som katten annars skulle ha fått utlopp för. Av denna anledning mår de flesta innekatter också bra av att få en kattkompis.

Myt: Katter är lömska.

- Det kan verka så om man inte är van vid att umgås med katter och känner till hur deras kroppsspråk fungerar. Katter kommunicerar ofta på ett subtilt sätt vilket gör att det kan vara svårt för människor att uppfatta vad katten ”säger”. Många människor struntar också i kattens varningssignaler och blir sedan chockade när katten attackerar dem, till synes utan anledning.

Myt: Hankatter dödar kattungar.

- Vissa fertila hankatter, inte alla, dödar kattungar som de inte själva är far till. Kastrerade hankatter är däremot helt utmärkta som ”extramammor” till kattungar.

Myt: Katter är ensamdjur som absolut inte vill ha några kattkompisar.

- Innekatter men även utekatter trivs bra med att ha kattkompisar. I själva verket trivs de flesta bäst med kattkompis. Studier av exempelvis grupper med ladugårdskatter visar att katten faktiskt kan anpassa sig och likt sina släktingar lejonen leva och fungera bra i grupp. Självklart finns det också enstaka katter som trivs bäst som ensamkatter, även bland innekatter.

Myt: Katter ”känner på sig” vad som är giftigt, t ex växter.

- Katter har inget extra sinne för sådant. Katter äter det de tycker luktar gott, oavsett om det är nyttigt eller livsfarligt.

Myt: Förvildade katter går inte att ha som husdjur.

- Även katter som levt utomhus utan mänsklig kontakt i flera år och därmed varit skygga kan med rätt behandling och tålamod bli lika tama och sällskapliga som vilken annan katt som helst – de blir t o m ofta de mest tacksamma och gosiga så småningom eftersom de om någon vet att uppskatta livet som familjekatt. Det är mycket individuellt hur lång tid det tar, men ingen katt är helt hopplös, inte ens de som vid infångande varit aggressiva. Läs gärna inlägget ”Sånna där vildkatter är inget att hålla på med” här på bloggen.

Myt: Svarta katter betyder otur.

- Inte mer än andra katter, det vill säga inte alls.

Myt: Katter går inte ihop med barn.

- Det är fortfarande relativt vanligt att familjer som väntar barn gör sig av med sin katt. Vissa tror att det finns en risk att katten kväver barnet genom att ligga på det, andra är rädda för att barnet skall bli allergiskt av att växa upp med en katt. Det råder stor oenighet om huruvida det sistnämnda är sant.

Myt: Katter hotar småfågelstammen.

- Att vissa katter jagar och dödar fåglar är förvisso sant men de står bara för en liten del av den totala mängd småfåglar som dör varje år. Något hot mot någon småfågelarts överlevnad är de inte.

Myt: Katter sprider sjukdomar.

- En av de vanligaste orsakerna till bristande grannsämja är utegående katter som gör sina behov i sandlådor eller rabatter. Visst är det otrevligt att hitta kattbajs där små barn leker men hälsoriskerna är väldigt små för alla utom gravida kvinnor.

Myt: Katter avskyr att bada.

- Det är väldigt individuellt. Vissa katter avskyr vatten medan andra gärna tar sig en morgondusch tillsammans med matte eller husse. Som med så mycket annat är det en vanesak och en katt som är van att bli badad från det att den är kattunge lär inte ogilla vatten, men det betyder förstås inte att den uppskattar plötsliga vattenstänk.

Myt: Norsk Skogkatt har en extra tå.

- Det är en sammanblandning av ord. Norsk Skogkatt har inte extra tår. Polydactyla katter, dvs. katter med extra tår, har många smeknamn: Ett av dessa är skogskatt. Oavsett vad man kallar dem är det en defekt som oftast inte ger problem, men som kan ge väldigt mycket extra tår och t ex leda till felväxande klor och problem med att gå.

Myt: Om en huskatt är långhårig så har den minst en förfader som är raskatt.

- Långhårsanlaget finns naturligt bland huskatter och är ingenting som behöver ha något med raskatter att göra. Däremot har många långhåriga huskatter använts när människan skapat nya raser.

Myt: Raskatter och Huskatter är helt olika arter som har olika behov och ska behandlas olika.

- Raskatter och huskatter är exakt samma art med i stort sett samma behov och bör behandlas lika. Både huskatter och raskatter ska enligt lag stanna hos sin mamma till de är 12 veckor gamla. De kan båda ha genetiska problem och hur robust eller vek en katt är har mycket lite med om den är ras- eller huskatt att göra. Både raskatter och huskatter kan bli utmärkta innekatter och vissa individer i båda läger kan må bättre som utegående.

Myt: Alla katter som har raskattsföräldrar är raskatter.

- Endast de katter som är registrerade som raskatter är raskatter. Det betyder inte att huskatter, med eller utan ”raskattblod”, är mindre värda eller ”riktiga”.

Myt: Katter mår dåligt av att gå i sele.

- Det går att vänja många katter vid att gå ut i sele. Det går dock inte att bestämma vart katten skall gå som man kan göra med en hund. För många katter är detta ett säkert, stimulerande sätt för utevistelse.

Myt: En katt landar alltid på fötterna.

- De flesta katter gör det vid lägre fall, men det beror dels på katten och dels på hur högt fallet är. Av de katter som kommer in akut till veterinär efter en olycka har de allra flesta ramlat ner från en balkong. Därför bör du näta in din balkong eller endast låta katten vara där under uppsikt.

Myt: Katter och hundar går inte ihop.

- Hundar och katter som vänjs vid varandra som små brukar gå utmärkt ihop och kan bli riktigt bra vänner. Det är dock lättare att introducera en hundvalp om man redan har en vuxen katt än tvärtom.

Myt: Det är livsfarligt att låta katten vara i sovrummet om natten då den kan få syn på pulsen på halsen och anfalla.

- Det är en katt, inte en vampyr.

Myt: Honkatter mår bäst av att få en kull ungar innan de kastreras.

- Det finns ingenting som tyder på att det skulle vara så. SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, rekommenderar kastration av både honor och hanar från sex månaders ålder men utomlands, i t ex USA, har praxis länge varit att kastrera kattungar innan de ens hunnit flytta till sina nya ägare. Inga men har kunnat påvisas av tidig kastration, tvärtom minskar risken för framtida könshormonrelaterade sjukdomar om katten kastreras innan den blir könsmogen.

Myt: Kattungar är färdiga att lämna mamman vid åtta veckors ålder.

- För en kattunges utveckling och mognad är perioden mellan vecka 8 och 12 väldigt viktig. Enligt lag får inte ungen skiljas från sin mamma förrän den är 12 veckor gammal.

Myt: Katter är självständiga djur som inte behöver sällskap och klarar sig utmärkt i det vilda.

- Katten är domesticerad och behåller sitt kattungebeteende hela sitt liv. Vilket innebär att de uppskattar sällskap från både människor och andra djur.

Myt: Perserkatten är en soffliggar-ras som inte behöver någon aktivering

- Persern är en lugn ras som kräver lika mycket stimulans och aktivering som andra katter. Behandlar du den som en prydnadssak kommer den att bli inåtvänd, opersonlig och tappa gnistan, men ger du persern den uppmärksamhet och stimulans som den behöver blir den lika livfull som vilken katt som helst

Myt: Den enda sanna kärlek som kan köpas för pengar är hundens

- Sant är att hunden ger sin ägare villkorslös kärlek men det är långt ifrånhela sanningen. Många, många kattägare kan vittna om att katten älskar sina människor lika mycket som de älskar katten. Och den mest gosiga innekatten blir inte sällan den som farit illa som hemlös men blivit adopterad.

Om du vill lägga till en myt eller finner något vara är felaktigt kan du skicka ditt förslag med ändring till kattstatus@gmail.com

 

Hitte-Frida, Nova och de små kattungarna

Följande historia har kommit till oss på Kattstatusbloggen. Tack till Annika för att du ville dela med dig av denna historia. Det är en historia som slutar både sorgligt och lyckligt.

I mitten av september 2007 blev jag en dag uppringd av en man som ville lämna ett par kattungar till mig. Mannen och hans fru hade hela sommaren bott i sin sommarstuga och där matat en förvildad katta, Nova, och hennes till att börja med tre kattungar men senare två kattungar. Nu skulle de åka hem till Stockholm och tänkte lämna kattungarna vind för våg såvida jag inte tog dem.

Jag hade ingen möjlighet att ta hand om dessa kattungar för huset var redan fullt med hemlösa katter däribland en katta, Frida, med fyra ungar men en familj som jag har haft en del kattkontakter med tog hand om katterna och hittade senare ett hem åt dem.

Ett par dagar senare ringde en kvinna som bodde granne med dem som just skulle åka hem till Stockholm.

Kvinnan hade tagit in fyra mycket små kattungar från en lada. Nova var mamma också till dessa små kattungar. Kvinnan ville ha lite råd om vilken mat som var bäst för kattungarna.

Senare visade det sig att dessa småttningar var så unga att de inte kunde kissa och bajsa utan att kattmamman slickade dem. En av kattungarna hamnde ensam hos en tant och hur det gått för den katten vet jag inte.

De andra tre kom till mig och min Hitte-Frida tog sig an tre fostersmåttningar och nu hade Frida plötsligt sju kattungar att amma och pyssla om. När kattungarna kom till mig visade det sig att de hade bajs i ansiktet och uppe på huvudet. De hade medan de var hos kvinnan inte fått tillräckligt med mat och börjat snutta på varandra under svansen med följden att de bajsade och kissade på varandra. Det blev ett ordentligt bad för att få bort all intorkad avföring.

Ett par dagar senare fångades Nova i en fälla och hon fick flytta hem till en kattuppfödare med tre av sina barn. Efter en vecka eller två märktes tydligt att Nova hade mycket ont i ena sidan av magen. Hon togs till veterinär som gjorde bedömningen att Nova hade en tumör i magen. När ytterligare en tid gått hade hon så ont av tumören att hon måste avlivas.

När kattungarna med säkerhet var över 12 veckor flyttade de till nya hem.

 

Hittekattens dag idag!

Hittekattens Dag den 6:e september Hittekattens dag firas första söndagen i september. Det är en ganska ny tradition som nu äger rum för femte gången. Dagen när alla hittekatter och katthem får stå i centrum. I år infaller Hittekattens Dag den 6:e september. Flera katthem har öppet hus på Hittekattens Dag, det är också lämpligt att göra en egen liten insats för de hemlösa katterna just den här dagen. Om inte annat tända ett ljus och skänka alla hemlösa kissar en extra tanke.

‘Hittekattens Dag’ var en idé som började ta form våren 2005 i webbgruppen Kattgruppen. Först vara det tänkt som en dag när alla hittekatter skulle få en födelsedag. Idén utvecklades efter lite diskussioner på andra forum. Det kom kloka förslag om att det skulle kunna bli en dag när alla katthem och hittekatter får stå i centrum. En dag som får en plats i almenackan och där vi alla hjälps åt att slå ett slag för huskattens ställning. Med tiden skulle det ju faktiskt kunna bli något riktigt stort av det. Grafik: Jenna-Gun Vi hade lite olika förslag om vilken dag som skulle vara lämplig. Efter att frågan varit uppe ytterligare en gång för diskussion fastnade vi för första söndagen i september. Nu försöker vi hålla den här diskussionen vid liv för att fylla Hittekattens Dag med innehåll. Alla ideer är välkomna!!!

Första Hittekattens Dag ägde rum söndagen den 4:e september 2005. Men denna första upplaga av Hittekattens dag hann inte få så mycket innehåll utan blev mera ett startskott inför det framtida arbetet. Under de efterföljande åren hade flera katthem öppet hus och det började hända lite olika saker. Nu är det dags för 5:e upplagan av Hittekattens Dag som 2009 äger rum den 6:e september. På Hittekattens dag 2006 hade Göteborgs Katthjälp öppet hus. På bilden har en kattkoloni i Göteborg fått mat genom Göteborgs Katthjälp.

Var med och forma Hittekattens Dag! Välkommen att lämna förslag och ideer för innehåll! Ska du eller din förening göra något särskilt på Hittekattens dag? Berätta om detta i diskussionstråden nedan. Hur tänker du fira din/dina egna hittekatter? Här kommer några förslag på vad du kan göra på eller inför Hittekattens Dag:

Skänk pengar till ett katthem.

Skriva en insändare till din lokala tidning om vikten av kastrering och ID-märkning.

Sätt upp lappar från kattstatuskampanjen i din omgivning: Kattstatus för ett bättre kattliv

Beställ tid för kastrering och ID-märkning av dina egna katter så snart som möjligt (om du har okasterade/omärkta huskatter). Inventera din omgivning vad gäller hemlösa katter.

Tänd ett ljus för alla hemlösa katter.

//Hälsningar alla Sveriges hittekatter

 

Tar det aldrig slut?

I ett så litet samhälle som Ronneby är det märkligt nog otroligt många katter som behöver hjälp
och nöden är stor. Detta kommer från Emma som arbetar med hittekatter i Ronneby. Kan du hjälpa till eller vill skänka en slant? Kontakta Emma!

Idag är det HITTEKATTENS DAG. Men det vet ytterst få om. Hade jag inte arbetat idag hade jag stått på torget och informerat allmänheten om det, men det får bli nästa år..

I Ronneby med omnejd verkar de hemlösa katterna inte vilja ta slut. Eller så är det blekingebornas kassa syn på djur överhuvudtaget som bidrar till det hela. Det finns underbara djurvänner här i Blekinge, men de är alldeles för få för att vi ska kunna få slut på eländet och få upp ögonen på resten av dom tillräckligt snabbt!

Jag behöver mer HJÄLP. Sprida rivlappar, infolappar, stå utanför affärer med insamlingsbössa och informationslappar, behöver hjälp med att stå på marknader och loppmarknader då jag inte kan.
Behöver fler som för katternas talan, för just nu drar jag ett alldeles för stort lass själv och känner att det snart rasar! Och de som hjälper mig gör alldeles för mycket redan, så det är så pinsamt att be om hjälp varje gång:I

Jag kan berätta lite om hur det ser ut just nu i Ronneby och de ärenden jag är beblandad med:

På Aspan har gubben som matade Blissa 2007 flyttat ifrån hennes ungar. Därifrån kommer Herr Grå, Esmaralda och Inez samt deras 9 bebisar. Kvar därute är en svartvit hankatt och Inez/Esmes syster med 2 kattungar.

På Sturkö springer det ett gäng hemlösa katter fortfarande, öborna verkar inte riktigt vilja infomera oss om att de finns där och har matat dom bort förbi hamnen. Nu är det kattungar därute igen, och en katt med ett skadat bakben som behöver vård. Är de så självupptagna och rädda för små råttor att de kan blunda för detta LIDANDE??
Som tur är finns det en underbar tjej därute som vill hjälpa istället för att stjälpa!

På Kungsmarken fick vi in en diande hona TILL, så nu springer där två kattmammor. Den ursprungliga kattmammans ungar har vi fått in, men vi vet inte ens var den nya kattmamman lagt sina egna om det ens finns några levande kvar..vi vågade inte chansa utan släppte ut henne igen.

Herman är tillbaka på Galtsjön och behöver fångas in för vidare transport till sitt PERMANENTA hem. FÄLLVAKTSHJÄLP BEHÖVS!!!

I centrala Ronneby springer det en blå hona (troligtvis Blåbärs mamma), en svartvit hane som verkar förvirrad, en bruntigrevit katt har uppehållit sig på en gata i stan men har kanske ägare, en djursamlare har 6 kattungar som ska tas in och mamman kastreras, vid flygplatsen springer det en hona med en liten unge, vid kockums springer det en hona med ungar men där har anmälaren ordnat allt själv (tänk att det fortfarande finns underbara personer som kan tänka själva!), å Hjorthöjden matas sedan flera år tillbaka en svart hankatt.

Förutom allt detta har jag kattungar som är leveransklara. Bl.a Ludwig från kungsmarken som nu bor i Växjö, ladukattungarna Sammet o Silke och deras adoptivbror Poseidon från Aspan som finns i Olofström, mina skyddslingar här hemma. Blåbär från hälsocenter, Strawberry från diket, Ella från E22an, Maja från Eringsbodakolonin och Frida från Värperydskolonin.
I Brunnsskogen syns flera skygga katter från och till, så där finns nog en koloni:( Bl.a en svart katt med vid medaljong och en svartsköldpadd hona mörkt tecknad. Saknas de av någon?

Dessutom är det dags att börja lägga ut alla yngre bebbarna nu, Inez små..nappisarna..Pyrets bebbar. Ja, det är många kvar som inte fått nya hem eller ens hunnit synas i bloggen då jag inte ens hinner med mig själv just nu;)

Hoppas att ni godhjärtade finns därute och jag hjälpa mig? Jag behöver även bidrag till vaccinationer/foder osv. Maila mig på emma@kks.nu för kontot!

 

Några anledningar att inte skaffa katt

Efter någon stunds surfande idag så kom jag in på annonsajter som Eniro och Blocket. Naturligtvis kollar jag på kattannonserna och efter bara en kort kort stund så känner jag mig uppgiven och på samma gång arg. Vad tänker folk med?

De allra flesta annonser är kattungar som säljes, och kattungar som säljes tidigare än 12 veckor och en del som inte verkar leva under speciellt bra förhållanden. En bild på några ulliga kattungar så låg de i en smutsig låda med skitiga omgivningar. Jag kunde se lådan och såg hur det hade runnit bajs längs ena kanten. Uppenbarligen någon katt som har diarré. Vad gör man åt detta? Antagligen inget. Varför bara inte kastrera katten man har från början om man ändå inte lägger någon möda på kattungarna? För kan man inte betala kastreringen för sin katt så skall man nog tänka en gång extra.

En hel del av annonserna är också omplacering av väldigt många skäl. I de flesta fall, eller alla! så handlar det om att katten måste sättas åt sidan för något större och viktigare. Den är inköpt men räknas inte som en familjemedlem. Några av anledningarna är: tidsbrist, folk som skaffar barn, folk som skaffar hund, katter som hellre vill bo ute(enligt dem), allergi och många fler banala anledningar.  Varför skaffar man katt om man inte har tänkt att ta hand om dem resten av livet? Eller, det verkar som man inte är beredd att försöka att ordna saken till det bästa. Allt går med lite tålamod. Det finns många som har katt och allergi, hund, hus, barn och till och med tidsbrist. För dem är antagligen katten värd mera. Så därför tror jag det har med lättja att göra. Man orkar inte anstränga sig när det är lättare att göra sig av med katten.

Så om du skall

• skaffa barn
• skaffa hund
• ska få allergi
• ska bo i stan
• ha ont om pengar någon gång
• bli sambo
• eller något annat helt normalt

så tänkt en gång extra om du verkligen skall skaffa katt.